Sista snusdosan tog slut for ca en vecka sedan. Nervositeten har varit hog i allmanhet inom gruppen, och mig i synnerhet, for vad som skulle handa sedan, i Livet utan snuset. Skulle jag ga och muttra for mig sjalv resten av resan och vara supergrinig? Skulle jag borja tugga tuggummi, roka, eller ata jattemycket fet mat for att uppvaga nikotinberoendet? Skulle jag lagga mig ned for att do efter nagra dagar?
Med facit i hand har det faktiskt gatt over forvantan. Sjalvklart har mina resekamrater i viss man plagats av kommentarer som "nu vore det gott med snus", "jag saknar mitt snus" eller helt enkelt bara "AAH, SNUUUUUUS!!!!", men sant hor ju till. Jag fruktade att bristen pa snus skulle driva mig till vanvett, men vissa dagar har jag inte ens tankt pa snus en enda gang. Nu gor jag ju det saklart, men det gor ju den som laser det har ocksa formodligen, eftersom ni laser det. Sa farsan, dina pengar ligger risigt till;)
Snart kommer jag nog inte sakna det alls. Da saknar jag faktiskt Fanny mer.
3 kommentarer:
Hälsningar från Harkskär.
Haha, ja själv minns jag då allt en tid då du inte snusade alls. Så jag blir inte direkt förvånad om du kommer på dig själv med att inte sakna det.
Skulle jag gissat på något så hade jag gissat på tuggummi.
Men tänk såhär:
Alla pengar du inte använder på snus, kan du köpa serier för :P
Jag tycker att Hans har kloka ord du borde lyssna på. Jag hoppas att snuset är ett minne blott när du är hemma igen. Fanny är en mycket bättre "last" att ha.
Kramar från mamman
Jag haller helt med mamma! Fanny ar verkligen en last!
Skicka en kommentar