My new lover

Natten till igar spenderade jag en underbar natt tillsammans med en porslinsvit, inhemsk skapelse. Som tur var var det bara ett one night stand, for min nye alskare var namligen: Var hotelltoalett.

Jag har ju under resan skaffat mig det inte helt ofortjanta smeknamnet "Stalmagen". Jag har atit sibirisk blodkorv, superkryddad blackfisk, Peking-anka, Nasi Goreng, Mie Goreng, hemmagjord kebab och en massa andra saker som man inte ar riktigt van vid hemifran. Men min mage har skott sig exemplariskt, tills igar.
Igar kom jag namligen pa den grymma ideen att utsatta magen for ett ordentligt eldprov. Har i Bangkok finns namligen en massa sma vagnar dar dem snor iordning lokal mat, mitt framfor ogonen pa en. It's ON, tankte jag och min mage och kopte tva portioner.
Sa fran 12-tiden pa natten till 6 pa morgonen satt jag pa golvet och omfamnade min nya basta kompis. Sedan var jag helt dackad hela dagen och kvallen. Men imorse vaknade jag upp och madde prima, sa det verkar som om jag har klarat mig ifran mitt ONS utan nagra storre men.

fotodags

Nu ar det dags att presentera Johan kamera for bloggen. Eftersom det ar sa att min har gatt sonder! tragedi, tragedi. jag forstar inte vad som har hant heller. men ja, sa nu har jag tagit over johans, som i och med det nu ar fylld med narmare 100 bilder, utover de 30 som han hade samlat pa sig under hela tiden.

har ar vi pa Gili Air, pa stallet som larde oss de nya och otroligt jobbiga reglerna i uno.

som ni ser har sa var det inte alls synd om johan under hans sjukhusvistelse.
bade pizza och ballongdjur kom levererat.

sa har harlig blir man om man reser 4 timmar med bat samtidigt som man har feber.

nar tiden gar ut pa datorerna har sa sluter musen att fungera, alltsa blir sidan man var inne pa framme tills nasta person betalar.
ni som har sett den har bilden pa facebook kanske forstar varfor det blev roligt.

baten som anvands som taxi i bangkok. trafiken ar ett helvete.

sa har glada blir pojkar nar de far ol!

inte samma sak som arty-spegeln, men en bra reserv

sa har ledsna blir de nar olen borjar ta slut..

har testar emil stalmagen. mat for 5 spann, latt vart.

imorgon fixar vi visum till kambodja, sen blir det vietnam. men vi kommer tillbaka thailand, fast da blir det de sodra delarna, dykning! efter att ha varit fast i regnperiod i 2 veckor sa borjar brannan forsvinna, sa nu ar vi i desperat behov av sol!

puss pa er!

alla alskar johan

nu ar vi i bangkok, change of plans. vi tog en liten tripp hit innan kambodja, och med tanke pa hur bra det gar med visum hitills sa blir den nog langre an tankt. men vad gor det, bangkok ar so far so good. internet som klarar av att visa the hills, billiga bikinis, thaiboxning (inte min favoritsysselsattning, men jag reser ju numera med enbart pojkar sa what to do), sa det basta som har hant pa hela resan nastan: johan har aterupplivat min ipod!! den lever! jag lever! nu ar johan pa sa mycket plus som han kan bli, kanske darfor jag foljer med dem pa javla boxning ikvall.

det har med att resa med manligt folk borjar satta sina spar sakta men sakert. jag har inte fallit in i deras borsta-tanderna-gor-vi-bara-varannan-dag an sa lange, men daremot markte jag igar att jag hade glomt att byta underklader.. varningslampa blinkar. men till mitt forsvar gick vi upp kl 6 och det var flygrese-dag, inte mina favoritdagar. inte min favorittid pa dygnet heller sa det ar nastan sa att det inte gills. eftersom jag an sa lange blir jatteglad nar jag ser rosa taxibilar sa tror jag inte jag ar i riskzoonen for att bli helt konverterad till manligt kon helt an heller, sa ni behover inte oroa er!
PUSS

<3

okej en massa tjafs med att boka biljett samma dag man ska åka, känns ovärt.

hursom, jag glömde att nämna en sak i förra inlägget: hela syftet med denna resa var ju för mig och hanna att finna meningen med livet. på båten från lombok till bali fann jag min mening medan jag beundrade guns n' roses underbara video till november rain:

en casa

här kommer ett inlägg med å, ä och ö! ni ska bara veta vad fingret dras mot a och o hela tiden. nog ska jag klara av att stava på svenska ändå (jäklar, det där var ett svårt ord).
hursomhelst, efter att ha pungat ut 19 lax (ca 2 månaders vistelse i sydostasien) kom jag efter 44 h på resande fot hem till underbara, askalla gävle! jag kan inte förneka att jag började fundera på varför jag överhuvudtaget satt mig på ett plan hem när jag igår morse välkomnades med SNÖ. det snöar i sverige, vänner! njut av solen säger jag bara.
i alla fall fick jag åka halvvägs hem i första klass. jag fick ligga ner och sova bredvid en oljeshejk, tackade nej till både middag och frukost men tog tveksamt emot en ceasarsallad mitt i natten. till den serverades rysk kaviar. tilläggas bör att jag enbart drack vatten, bortsett från lite färskpressad apelsinjuice. champagne kändes inte aktuellt för min dengueskadade kropp, trots att gratis är gott.
efter åtta timmar på qatars flygplats där en jäkla bebis envisades med att leka med mina skor i typ en timme fick jag hoppa in i economy class och äntligen påbörja den sista sträckan mot suecia. jag fick gratis mat och dryck även där, liksom en hel rad för mig själv. därmed avgjort att första klass inte alltid är lyxigast. mamma mia! visades på tv:n och jag grät nästan en skvätt pga. svenskt arv. grät gjorde jag även inombords när jag lyssnade på coldplay och tänkte på mina stackars kompisar långt där borta i det fruktansvärda landet indonesien, på den fruktansvärda ön lombok där man kan bli fruktansvärt dödssjuk. nåväl, den här pinsamma låttexten tillägnar jag er:

nobody said it was easy
it's such a shame for us to part
nobody said it was easy
no one ever said it would be this hard
oh take me back to the start

hehe.
märk väl att klockan är tio i åtta på morgonen i sverige, jag gick upp 6.45!!! då bör även nämnas att jag somnade klockan åtta igår kväll. jetlag, någon?
nu ska jag kanske köpa en resa till manchester för 1500. det är väl en droppe i havet när man tänker på vad resan hem kostade. älskar att jag numera alltid kan jämföra alla kostnader med 19 000-kronorsresan hem från bali och tycka att "vad är väl det i jämförelse?".

PUSS TILL ER, FORNA RESEKAMRATER. JAG ÄLSKAR ATT VARA HEMMA OCH SLIPPA ÄTA PANNKAKA TILL FRUKOST.

Fri som en fagel

Nu kan ni lugna ner er alla ni som oroat ihjal er over min dodliga sjukdom som jag blivit inlagd pa sjukhus pa grund av. Nu ar jag friskforklarad och utslappt i friheten. I rullstol blev jag utrullad utanfor portarna till sjukhuset dar jag for forsta gangen pa ca 5 dagar fick se solens stralar skina ( det var iof mulet, men det sken nog igenom lite iaf). Jag tog mina forsta staplande steg pa frihetens asfalt, sade farval till sjukskoterskorna, och vande mig om och gick utan se mig om.

Under denna sjukdom har jag besokt tre typer av indonesiska kliniker och dom skiljer sig markant fran varandra pa alla satt och vis. Den forsta kliniken var en liten skruttig historia som lag pa gili trawangan, forst vid tredje besoket var det oppet. doktorn var en medelalders man som prata nagot som med mycket god vilja skulle kunna kallas valdigt skroplig engelska. jag tror vi lyckades fa fram att jag hade feber och ont i huvudet iaf. Han kollade blodtryck och tempen, sag att jag hade feber och nickade gillande, sen gav han mig en karta ibuprofen och en pase med vita tabletter som det stod nova pa. pa tabletterna det vill saga, pasen var av slaget mindre fryspase, ni vet dom dar med en rod kant pa. hur som helst gick febern ner direkt men istallet tog kraftigt illamande vid. Jag bestamde mig salunda att avbryta nova-behandlingnen med omedelbar verkan och istallet halla mig till ibuprofen.

Dagen efter akte vi iaf vidare till Lombok for att uppsoka ett riktigt sjukhus, efter nagra om och men kom iaf jag och maja dit, emil och hanna stannade i sengiggi for att skaffa boende. vi kommer in i nagot som kanske kan kallas vanthall, en vakt pekar pa oss och ler lite och vi forstar att vi nog ska vanta. vi slar oss er mot en vagg. synen framfor oss ar allt annat betryggande. i en inte sa stor sal star ungefar 6 sangar med diverse olika patienter i varierande skick. sangarna stod lite osymmetriskt uppstallda och det var sinnebilden av ett tredje varlden sjukhus. Vi sa ingenting men jag tror vi bada borjade bli lite kallsvettiga utover vara febersvettningar.
Till slut kom iaf en glad prick i vit uniform som fragade om han kunde hjalpa till med nagot, jag borjar rabbla upp alla symptom jag kan komma pa men han avbryter mitt och ber oss folja med. vi leds in i en privat sal dar det bara star tva sangar och sa ber han oss lagga oss pa var sin sang. efter det borjar han fraga ut oss om hur vi mar, han slanger ut fragorna lite till hoger och vanster, ibland till maja ibland till mig ibland till bada. sen tar dom blodtryck, temperatur och ett blodprov. Efter ett tag kommer han tillbaka och annonserar glatt att vi har minsan fatt dengi! Dengi!? tanker jag, dor man inte av det? Jag var lite orolig men varan lakare/skotare eller vad det var sag sa glad ut sa jag tankte att de kan ju inte vara sa farligt sa jag lutade mig tillbaka atergick till att febersvettas. Tydligen var jag i lite samre skick an maja for efter ett tag sa bad dom mig vanda pa mig for jag skulle fa en stor harlig spruta "in the bum" som lakaren glatt sa, sen skrattade han lite. Ont gjorde det i vilket fall och jag lyckades skramma upp stackars maja som trodde att hon ocksa skulle fa smaka pa monstersprutan, men hon slapp som tur var.

Nu var det iaf konstaterat att vi hade dengi, det kandes ju sadar men vi var ju iaf pa ett sjukhus sa det kandes ganska bra, aven om sjukhuset kanske itne var top notch. Varan skotare eller vad det var meddelade iaf efter ett tag att vi skulle flytta pa oss, tyvarr var lyxsjukhuset fullsatt sa vi fick noja oss med normalstandard hotellet, visst sa vi och sen blev vi infosta i en taxi medan vi forsokte halla vara nyinsatta dropp sa hogt vi kunde. Stallet vi hamnade pa nu visade sig vara bra mycket battre an det forra, efter att ha blivit undersokta i nat som kanske var en akutmottagning och efter att dom kollat vara forsakringspapper sa blev vi upprullade till vara rum, jag och maja trodde att vi skulle dela rum, men icke! Varsitt stort fint rum med tv, ac och eget badrum med varmvatten i duschen. Vilken otrolig lyx! Lakaren forsakrade ocksa att vi kunde fa vad vi ville att ata, det var bara att saga till. nar jag bad om mjolk och flingor till frukost (ris och torra kottbitar kandes lite sadar att ata till frukost) sa fick jag dock kokhet mjolk med vitt brod istallet, men dom lyckades ordna bade mcdonalds och kfc till mig till slut. Da madde man fint.
Sa de senaste 5 dagarna har jag spenderat med att vaxla mellan hbo och espn, mycket skrap-tv har det blivit med andra ord. Sen har jag ju ocksa haft sallskap av emil och hanna storre delen av dagarna, mest emil da eftersom maja lade beslag pa hanna till sitt rum. Maja blev dock utskriven tidigare an mig sa igar hangde vi alla fyra i mitt rum. Riktit mysigt var det.
Sa kom da dagen nar de skulle forlosa mig fran mitt en aningen irriterande drop och jag skulle fa aka "hem". Emil hade skramt upp mig och pastatt att det skulle gora fruktansvart ont att ta ur droppet sa jag var lite nervos, det visade sig att det inte kandes alls, tack emil!
Nu ar jag iaf fri vi kan fortsatta varan resa, dock en man kort nu eftersom maja satte sig i en shuttle bus hemat igar. sa nu ar vi bara tre muntra resenarer kvar, men det ska val kanske ga det med.
Over and out

Hanna & Emil, The Musical

Ja, nu har jag och Hanna fatt roa oss enbart med varandra de senaste fyra dagarna. Anledningen ar att vara klena resekamrater har legat hemma och ojat sig over lite feber (40 grader! I familjen Nordin har man feber nar man kommit halvvags till hundra). Men blev vi nedslagna over detta?

JA, klart som fan vi blev. Jag menar varken jag eller Hanna ar ju latta manniskor att umgas med, sa det kunde blivit en mardrom. Men vi sag det fran den ljusa sidan och bestamde oss for att se det ur en biopubliks perspektiv (ja, vi ar lika mentalt instabila som det later).
Vi har forestallt oss filmscener fran typ 80-talsfilmer da folk gjort nat tossigt, typ ramlat eller tappat ett apple, och sa skrattar bada tva, samtidigt som det spelas en gullig lat. Ni som sett Family Guy-avsnittet med "My black son" vet vad jag pratar om. Vi bestamde oss tidigt for "You say tomaeto, I say tomatoe".

Det har har varit nodvandigt for att sta ut med varandra, men vi har haft fina stunder ocksa.
T ex, da vi spanat pa Mr Hottie, Trawangans mystiska strandhunk som glider runt helt ensam och snygg, med en kropp sa deffad att man undrar om han ater nagot overhuvudtaget. Men vi har sett honom ata en pizza, vilket gav mig lite hopp. Han vill uppenbarligen ligga med nagon av oss, for han ar alltid dar vi ar, men vi tror han ar blyg. Stackarn.
Eller var Girl's night out som borjade med att Hanna blev supersur pa nagra antastande infodingar och (Eva och Solve, fortsatt lasa pa egen risk) var tvungen att ta ut sina aggressioner pa sin lever. Sen var det partay until late som gallde, med 80-talsmusik pa irlandska puben och dunka-dunka (och Cocaine med Clapton!) pa Blue Marlin. Hanna traffade en jattesot kille som hette Jakob. Eller Herman. Eller var det Lukas? Ah, vad ar val ett namn sager hanna och rycker pa axlarna. Jag lyckades, en aning ostadig jag med det ska sagas, till slut fa med henne hem iallafall.
Sen har Hanna forstas avnjutit ett och annat patenterat pappa-skamt fran min sida ocksa. Typ, "Hur kom vi till Kuta egentligen? Sprang vi?" Hohoho

det luktar fesk

nu har vi befunnit oss pa gilioarna ett ganska langt tag, och jag har hittat min nya favorithobby; snorkla! jag skulle kunna simma runt i fiskarnas varld hur lange som helst! om det inte vore for min brist pa benmuskler och min tendens att fa i mig lite for stora mangder saltvatten.
forra veckan hittade jag inte bara nemo, utan aven hans pappa, den coola arrade fisken som bor hos tandlakaren och en skoldpadda. som btw ser ut att leva sa chill som dem i filmen.
sen idag fick jag aven se doris, sa nu ar jag nojd. jag ar ocksa nojd att jag missade ormen som johan sag, jag klarar mig bra anda. snorklingen har aven gjort sa att jag kan lagga till en cool revskada pa varan lista over skador, som faktiskt borjar bli lite orovackande lang. men det ar ju bara haftigt om vi kommer hem lite snyggt arrade, eller hur.

okej, jag tror att indonesien har forbannat mig.
tva dagar in pa tropikvistelsen branner jag, vilket ni forhoppningvis redan har last, vaden. efter fem dagar ar saret infekterat och jag paborjar behandlingen som jag forutsatter ska laka saret inom minst en vecka. imorgon kommer saret att ha lakt ordentligt, och da efter 1, 5 vecka. 1,5 vecka i indonesien, utan bad, kanns som det dubbla. det har inte varit roligt, speciellt inte under de dagar jag aven drabbades av en smarre depression och inget annat ville an att bara aka hem. hem till snoiga gavle, iskalla gavle. med pappas kottbullar...
tack och lov gick det over efter lite trost fran hanna samt en tur till lugna gili air dar jag fick vila upp mig.
sa kommer vi till gili trawangan och far bo pa samma gard som en gravid, forkyld katt. kanske ar det hon som har smittat mig; i forrgar hade jag i alla fall 40 graders feber. "denguefeber, malaria" snurrade runt i mitt huvud och jag grat omkligt (tack igen mamma for denna gratgen).
dagen darpa, fortfarande med en temp pa over 40, tvingades jag ivag till doktorn som tog tempen i armhalan och matte blodtrycket. han nickade forstaende och gav mig en genomskinlig pase, utan logga, med vita piller samt nagra ibuprofen. en timme senare var temperaturen nere i 36, 8. alskar indonesiens kurer!
idag mar jag battre, men fortfarande daligt. langtar tills vi tar oss ur detta gudsforgatna land.

Introducing Hanies kamera

hardcore-posing i Botaniska tradgarden i Shanghai

vuxna man gor saker tillsammans. hett

Interior, Mr Li's Hostel i Hongkong.

vi stannade bara en natt.

Varldens storsta Buddha. Tror vi.

Hongkong

Vuxna man gor saker tillsammans och Maja hoppar

Emil goes eftertanksam pa Bali

Johan goes James Dean

nar maja antligen hittar nagon som ar kortare ar det latt vart ett kort.

Burdus burdans pa bounty. tack for tipset kecke

Ful/cool fagel hemma hos Michael Jacksons favoritkonstnar.

Sot kille/sot fagel

Glad kille/laskig fagel

de okokta nudlarna. de borde inte ens fa kallas mat.

Typ sa har avslappnat var Gili Air hela tiden. "MUUUUUUUUH"

OLE!

En vit, en brun

lata man gor saker tillsammans

ogongodis

fotnot: min kamera, min inloggning. men tar inte pa mig allt ansvar for kommentarerna. emil ar ocksa har.

fotnot2: Ar jag inte alls!

Update

Nu har vi tyvarr forsummat bloggen ett tag, sa jag tankte forsoka halla alla a jour med laget.

Vi har akt ifran Bali och ar nu pa Gili Islands, tre pyttesma oar utanfor Lombok. Igar akte vi till Gili Trawangan, "party-on", fran Gili Air, som var sjukt lugnt och skont, forutom tupparna som vandrade omkriong fritt pa on och som vackte en klockan 7 pa morgonen sa man bara ville ga ut och vrida nacken av dem. Kossorna var dock sota.
Trawangan verkar turistigare, annars vet jag inte sa mycket for vi har bara varit runt hotellet.

Alla stallen vi varit till i Indonesien har varit lite olika varandra; Candi Dasa var lugnt och lite medelalders, Kuta var galet och hogljutt, Gili Air var superlugnt och superlitet och Trawangan verkar vara lite livligare och lite mer exploaterat. Men alla stallen har saker som gar igen som en rod trad, varav vissa grejer verkar valdigt konstigt for ett vasterlandskt oga;

Jag har ibland hort att jag har badbyxorna langt ner. Okey, men om man jamfor med nagra lirare har, skulle jag lika garna kunna ha en san dar randig 1920-talsbaddrakt. Nastan alla killar har badbyxorna sa langt nedhasade att vissa visar en god centimeter konshar. Det ar mest inhemska men ocksa manga som ser sa svenska ut att man rodnar, sarskilt eftersom en sadan extrem nerhasning pa framsidan sjalvklart har effekt aven pa baksidan. Jajemansan, de flesta grabs har gar omkring med ett gallivarehang som skulle gora Ronny och Ragge avundsjuka. Jag trodde det blev omodernt ungefar... tja, nar Ronny och Ragge visades.

Ska man ut och handla i Sverige far man oftast vara for sig sjalv. I ytterst sallsynta fall kommer en forsynt expedit fram och fragar om man mojligen behover hjalp. Behover man inte hjalp rodnar han/hon ner till vaderna och gar fort darifran. Har ar affarsinnehavarna nagot... pastridigare. Gar man ner for gatan skriker dem antingen "Oy mate!" eller "Halla, hur mar du!? Prata svenska? Kolla kolla?". Sen forsoker dem slapa in en i deras affar. Jag som ar valdigt svensk, blir forstas fett osugen pa att kopa nat av dem.

Varst ar anda alla, i basta fall, medelalders kvinnor som driver runt pa stranderna som valnader och sager "Yes, OK, Massaaaas?". Ibland tar de tag i handleden pa en, sa man verkligen ska fa ett gratisprov pa hur fasta nypor tant har. Det skulle vara uthardligt om det hande lite da och da, men gummorna finns tamefan overallt. Ibalnd sitter de pa rad, sa det blir som en liten konsert. "Massaaaas?" "Massaaaaaaassss??" "Masssaaaaaaaasssssss???". Forbannat obehagligt.

elektra

nu har nat haftigt/laskigt hant.

idag nar jag skulle tanda varan fina glodlampa som vi har inne i stugan sa rakade jag ta bakom sjalva tandningsgrejen, och vad hander.. varsta elchocken! sa extrem sa jag trodde verkligen haret stod rakt upp pa huvudet. (det gjorde det inte) efter ett rejalt tjejskrik och nagra minuters aterhamtning lugnade jag ner mig och gick for att ata fruktsallad med maja.

nu efter en ganska lang tid sa sitter vi har och jag tankte gora ett sista forsok att ateruppliva min ipod. da nar jag ska satta in sladden i datorn sa kanner jag igen varsta stoten och el i hela armen, asvidrigt!! jag ber maja sa snallt kanna om hon ocksa kanner det vilket hon inte gor. da tankte jag att det var lugnt och tog tag i ipoden igen. da far jag en stot till och aven maja!
slutsatsen blir: jag har stromforande/ledande eller whatever det heter, coolt! bara det inte haller i sig lange for det ar lite wierd.

Inget krut i Arsenalen

Jag har varit med om mycket, men nagonstans har till och med jag en smartgrans...

Forlust mot Stoke! S-t-o-k-e!! Jag visste inte ens att Stoke spelade i Premier League.