Turistski inski Mockba

Som ni marker har vi redan lart oss Ryska! Inte daligt for att ha varit har i ca ett dygn om vi far saga det sjalva. Ryskan i sig ar ett valdigt intressant sprak, vackert i vissa oron kanske. Det gar ut pa att man mumlar nagot osammanhangande sa langt fram i munnen och rora sa lite pa lapparna som mojligt. Forstar inte riktigt hur de forstar varandra, men de har val utvecklat telepati efter nagot sorts sovjetiskt experiment.

Vara forsta intryck av Ryssland har varit valdigt blandade. Forst fick vi vanta en dryg timme pa flygplatsen innan vi ens fick komma in i landet eftersom man var tvungen att fylla i nagon sorts Migration Card, dar det skulle sta exakt samma uppgifter som pa passet, bara att man skulle fylla i det sjalv. Sen akte vi taxi hur lange som helst tills vi kom till vart valdigt oststatliga betonghotell och skulle checka in... trodde vi. Forst gick vi in i vad vi trodde var receptionen bara for att bli tillsagda att ga runt huset. Da vi gatt in i det vi trodde var receptionen dar blev vi tillsagda att fortsatta ga runt huset, tills vi kom till sidan av hotellet. Dar, i en valdigt oansenlig entr'e hittade vi receptionen. Men da tog det iallafall 40 minuter till, tills vi fick vart rum.
Den positiva delen av Ryssland fick vi se nar vi akte till Okhotny Ryad, eller Roda Torget som man sager i folkmun. Javlar i min lilla lada (utan ring over a:et blir det en valdigt vanlig Moskva-bil) vad tjusigt det var. Slog allt i Paris iallafall. Och Stockholm. Det finns en del snygga tunnelbanestationer ocksa...
Men all den har flarden kanske har inverkan pa effektiviteten i landet. Det ar darfor det verkar vara stort omojligt att fa nat fixat inom en tidsradie som inte ar en halvtimme.

Men vi mar bra iallafall. Lite skavsar pa axlarna av vara globetrottervaskor kanske, men inget allvarligt. Vi har varken blivit ranade eller skjutna. Vi far hoppas att vi hamnar ratt pa taget, man vet aldrig. Smell ya'll later!

240 timmar kvar...

Nu är det i princip ingen tid alls kvar tills Dag D, Timmen T, Minuten M och Sekunden S. Jag och Johan sitter hemma hos mig och gnyr oss i resfeber. Moneybeltsen är inköpta, försäkringarna är påskrivna, resmålen är planerade, vaccinerna är tagna (Under väldigt manliga förhållanden såklart. Ingen gråt eller svimkänslor alls). Allt verkar vara fixat, men inte fan är vi redo att åka än. Helst vore det skönt att skjuta upp allt ett halvår eller två. Men eftersom vi redan ligger ute med typ 14 lax var, vore det en ganska oskön grej.

Nä, det kommer bli grymt såklart. Jag kan inte bärga mig tills jag sitter på tåget och tittar ut över öde tundra så långt ögat når, medans Hanie Bananie rycker mig i armen och vill spela sällskapsspel. Eller då vi inte har tillgång till tre mål mat varje dag utan får leva på Försvarets chokladkakor.
Fast nu tycker Johan att jag är lite väl negativ. Jag menar HA, ni får vara kvar här i kalla Sverige/London/Norge eller var alla nu flyttar. Vi får lapa sol, träffa massa människor (och jag menar MASSA människor, halva jordens befolkning bor ju typ i Peking) kolla på Petrona Towers och Angkor Wat och Paul Potts massgravar. In your Facés!

Nu ska vi försöka hålla fingrarna borta från bloggen ett tag, så nästa inlägg från mig eller Juanito kommer när vi är på resande fot. Våra andra resekamrater kanske bidrar med något (hint, hint), men annars hörs vi om ett par veckor. See yao biatches!