kinapuffen

nar man aker runt sa har ett tag sa bor man med markligare och markligare manniskor.
dem javlarna som snodde min nya ipod och mitt gameboy ar fortfarande mina varsta "roomies", men nu bor vi med en som faktiskt ar pa gransen till varre. den otroligt dryga kinesen.
tidigt varje morgon blir vi vackta av att hans tofflor slar i golvet (efter att han har hoppat ner med en duns fran sangen). sen borjar springandet fram och tillbaka, ut och in ur rummet. ingen forstar vad fan han gor, for han verkar inte hamta nanting heller, han bara springer. mitt i allt det har klarar han saklart inte av att stanga dorrar utan smallar heller. (johan, han ar som du vet vem nar det galler sant.)
nar man antligen tror att han ar klar och borjar lite smatt att somna om, da oppnar han balkongdorren! slapper in allt ljus och all varme. max har upprepade ganger gett honom mordar-blick nar han gor det vilket har fatt honom att stanga, men anda sa maste han fortsatta oppna dorren varje morgon.

allt det har ar morgondrygheter, men det slutar inte dar. kinesen gillar att gora sina behov valdigt ofta, och valdigt ljudligt ocksa. garna nar sa manga som mojligt ar i rummet och maste hora pa. sa nu har vi en valdigt acklig syn pa honom, speciellt eftersom jag inte horde nan vattenkran sattas igang efter forra omgangen!

det basta som kunde handa honom skedde i alla fall haromdagen. da var det nan som sop ner honom sa fruktansvart sa att han inte orkade ur sangen pa 2 dagar, hallelujah! trodde vi, istallet lag han och fes hela dagen sa rummet luktade bade bakfylla och bla. jag hatar kinesen.