gud är god och han jobbar på länsförsäkringar.
sen jag kom hem i slutet av november har jag skjutit upp försäkringsskiten, skyllt på denguefebern och gått som en zombie genom tillvaron. i slutet av januari var energin åter min inneboende och jag mailade länsförsäkringar tusen gånger (hej telefonskräck). trots att några (typ mamma, fast hon förnekar det nu och säger att det var pappa) sa att jag aldrig skulle kunna få ersättning för biljetten hem lyssnade jag på mormor, min nyblivna mentor, och vävde in frågan i hela "snälla ge mig pengar"-mailet. skyllde återigen på denguefebern, man kan ju faktiskt DÖ om man får det igen, och gissa hur mycket pengar jag fick på mitt konto idag? några hunkar ifrån hela biljettpriset. jag <3 länsförsäkringar, ska aldrig överge dem.