okej, jag tror att indonesien har forbannat mig.
tva dagar in pa tropikvistelsen branner jag, vilket ni forhoppningvis redan har last, vaden. efter fem dagar ar saret infekterat och jag paborjar behandlingen som jag forutsatter ska laka saret inom minst en vecka. imorgon kommer saret att ha lakt ordentligt, och da efter 1, 5 vecka. 1,5 vecka i indonesien, utan bad, kanns som det dubbla. det har inte varit roligt, speciellt inte under de dagar jag aven drabbades av en smarre depression och inget annat ville an att bara aka hem. hem till snoiga gavle, iskalla gavle. med pappas kottbullar...
tack och lov gick det over efter lite trost fran hanna samt en tur till lugna gili air dar jag fick vila upp mig.
sa kommer vi till gili trawangan och far bo pa samma gard som en gravid, forkyld katt. kanske ar det hon som har smittat mig; i forrgar hade jag i alla fall 40 graders feber. "denguefeber, malaria" snurrade runt i mitt huvud och jag grat omkligt (tack igen mamma for denna gratgen).
dagen darpa, fortfarande med en temp pa over 40, tvingades jag ivag till doktorn som tog tempen i armhalan och matte blodtrycket. han nickade forstaende och gav mig en genomskinlig pase, utan logga, med vita piller samt nagra ibuprofen. en timme senare var temperaturen nere i 36, 8. alskar indonesiens kurer!
idag mar jag battre, men fortfarande daligt. langtar tills vi tar oss ur detta gudsforgatna land.