bloggen ar dod

ja som ni som fortfarande tappert hanger med och kolla in med jamna eller ojamna mellanrum kanske har markt sa har bloggen legat i koma den senaste tiden. skulle vilja pasta att borjan pa slutet satte igang i samband med att emil, varan egen lilla kronikor, for vasterut for att bejaka sin mjukare sida och hooka upp med sitt fruntimmer. eller sin flickvan om ni sa vill. jag maste dock medge att hanna var ganska duktig och blaste pa sa gott hon kunde for att halla bloggbrasan vid liv. nar sa ocksa hon bestamde sig for att det var dags att styra kosan hemmat sa var det ju bara undertecknad kvar av den tappra kvartet som fatt for sig att det var en briljant ide att satta sig pa ett tag i sex dagar och besegra den ryska vildmarken i jakten oss sjalva och spannande aventyr. och ska jag vara helt arlig sa ar det med kasrier och liknande inte ritkigt min grej, kanske ar jag lite for bekvam av mig eller sa beror det pa nat annat. nu har jag iaf ocksa bestamt for att nog far vara nog och imorgon sa lamnar jag melbourne satter mig ett jetplane, och vet inte nar/om jag kommer back again(till australien da).
for att forsoka summera en +7 manader lang resa med nagra fa ord sa kan jag val saga att det har varit en resa fylld av gladje och sorg, aventyr och tristess, sjukdomar och en annan fest. ja ni vet hur det ar.
ar jag glad att jag gjorde den har resan? kommer jag titta tillbaks pa det har om 40 ar och tanka att: shit vad glad att jag akte!?
for att vara arlig, jag vet inte. men jag tror det. och jag hoppas att jag har lart mig nagot, aven om bara nagot litet, som att uppskatta en skon sang och att inte behova ata paketnudlar tre ggr om dagen. (kanske blir nagra ar till av det med tanke pa att jag tankt borja plugga till hosten)
nog med sentimentalitet och plattityder nu. tack ni som foljt och last varan blogg, hoppas att ni har uppskattat den. och ursakta for den daliga uppdateringen.
ses i sverige!